Jag lever... Typ. Jag kör på automat nu. Har siktet på sommaren. Har nog aldrig längtat efter något så mycket som jag längtar nu.

Suck! Sitter här och VET att jag inte kommer kunna somna så jag orkar inte ens försöka. Jäkla hosta som har terroriserat mig i en vecka nu. Den kommer alltid ytterst olämpligt. När jag gjorde prov i fredags behövde jag gå ut ett par gånger för annars hade alla andra blivit galna på mig, så nu tror säkert läraren att man planterat en fusklapp på toaletten... VARJE natt när jag ska sova så kommer den som ett brev på posten. Jag hostar så att jag väcker Alexian som ligger i andra änden av lägenheten och jag hostar tills jag kräks. Jag är svintrött om dagarna pga detta så jag orkar inte ta tag i min distanskurs som jag ligger efter i. Detta är verkligen en ensamståendes värsta mardröm. Att ens barn blir sjukt och att man själv blir sjuk. Jag har så sjukt mycket sömn jag måste ta igen, som jag ALDRIG kommer få TID att ta igen. Jag har så sjukt mycket uppgifter som måste göras men var finns orken och tiden? Alexian är frisk men blir så rastlös av att behöva vara med sin trötta och sjuka mamma så vi håller på att få spunk på varandra.

Kan jag snälla bara få bli av med den här hostan? Kan jag snälla bara behöva handska med allt annat skit som pågår UTAN den här psykiskt påfrestande jäkla hostan?! Känns inte som att det är så mycket begärt.

Har sökt efter huskurer och ska idag göra ett försök med varmt vatten med honung (och nej, jag tänker inte ta te för då kräks jag nog) + ha en kall, blöt handduk runt halsen. Det funkade för någon där ute i världen i alla fall. JAG ÄR DESPERAT! Skulle kunna trycka ner ett litet gosedjur i halsen om någon sa att det hjälpte.

Det blåser utav bara helvete här i Karlstad och vi har en fullspäckad helg framför oss.

Idag ska vi köpa hjälm och andra cykeltillbehör så Alexian kan få testa på sina cykelkunskaper.

Imorgon ska vi till Mariebergsskogen och leka med en mamma och pojke från hans förskolan, TREVLIGT!

På söndag ska vi på Husdjursmässan (?) här i Karlstad med min käraste klasskamrat Hanna och hennes dotter. På blir det både klappa ormar och rida ponny.

Kul med så mycket att göra, men det negativa är att jag måste klämma in en massa plugg. När ska jag ha tid och hur ska jag orka? Jag har dessutom NOLL motivation till just det jag måste skriva om. Integration... Blööö. Måste kolla upp integrationsmålen för min kommun men jag hittar inte ens och jag har ingen lust att ringa och bli runtkopplad hundra gånger. Äsch, vi får se hur det går. Jag tänker fokusera på att NJUTA istället.

Ha en trevlig helg!

Why did I play the fool?
Go through ups and downs and knowing all the time that you wouldn’t be around.

Or maybe I liked the stress?
Cuz I was young and restless, but that was long ago.

I don’t wanna cry no more. No more drama.

Alexian blev sjuk förra helgen med skyhög feber och hosta. Han var hemma mån, tis, ons och i torsdags så hade han redan haft sin feberfria dag och var frisk så han fick gå till förskolan. Torsdag natt har jag hans skyhöga feber + att Alexian vaknar en gång i timmen och gnäller över att han har ont. Igår mådde jag nästan sämre, just för att jag inte hade fått sova och att Alexian nu är så less på att behöva vara hemma och klättrade på väggarna och bråkade konstant. I natt var det samma sak, han vaknade hela tiden. Jag är då så slut att jag knappt kan röra mig, men det är bara att gå upp och försöka förstå var han har ont. Anar öroninflammation, men vi får se.

Så idag är jag också död. Vädret suger så att gå ut i en lekpark och låta han få springa av sig några timmar är inget man är så sugen på. Tänkte trycka i mig febernedsättande och tvinga mig ut ändå. Ska köpa några spel som jag och Alexian kan spela. JAG VILL BARA SOVA! Det är sjukt synd om mig. Men igår så klappade Alexian faktiskt mig på huvudet när jag låg i hans säng och sa:

Jag har så jäkla svårt att somna om kvällarna nu för tiden. Jag går runt hela dagarna som en zombie, men när jag väl slängt mig i sängen så ligger jag bara och vrider och vänder. Blöööö. Alexian mår mycket bättre idag men jag har honom hemma imorgon också för att det ska vara en extra feberfri dag. Rules are rules... Har då missat heeela skolveckan, då jag har lektioner åtminstone. Torsdagar och fredahar sitter jag med distansplugg upp till öronen. Har dessutom missat typ den viktigaste lektionen under hela terminen. Hjärt- och lungräddning. Men vad ska man göra? Ska prata med läraren imorgon och kolla om vi inte kan ta en snabb genomgång snart igen. Känns ju som något man måste repetera en del för att kunna ordentligt.

Nu ska jag lägga mig och läsa. Det brukar funka som sömnpiller för mig. Men då gäller det att jag somnar fort som fan innan mina ögon blir vattniga, för då är det kört igen. Då har mitt sömntåg redan åkt. Är så avundsjuk på folk som kan somna var som helst, när som helst och hur som helst. Undrar om dessa välsignade lucky bastards vet vilken tur de har? Hur mycket beskymmer de slipper?

Har ju varit en riktigt trevlig dag idag ändå. Shoppat en massa behövligheter till Alexian och mig själv, pluggat lite och lekt i Alexians rum i flera timmar vilket är en grej man aldrig har tid med på vardagarna annars. Då är det enda man gör här hemma att laga käk (frukost och middag), klä på/av sig och Alexian, äta, natta, plugga och dö.

Läsa, var det ja...

Ni vet hur frustrerande det är när barn inte kan vänta? Att när man säger att "mamma gör det snart" så hoppar de i sin iver och förstår inte begreppet "att vänta". Man önskar så innerligt att de skulle förstå att allt inte kan ske på beställning och att man inte kan få allt nu, nu, nu. That's life! Nu förstår Alexian detta och han kan vänta en stund innan hetsen tar över. Men nu använder han det emot mig.

"Alexian, nu är middagen klar. Ska vi sätta oss och äta?"
"Snart."

"Alexian, vi måste klä på dig och gå till förskolan nu."
"Alldeles strax."

"Alexian, om vi inte går nu så kommer vi försent."
"Vänta lite, mamma."

Nu är det jag som står där och hoppar i min iver och vill ha det gjort nu, nu, nu. Ombytta roller.

Min Earth Hour spenderades i badkaret. En halvtimme innan det började kom jag på att det var idag så jag stressade med att plocka fram miljarder ljus, tända dem, tappa upp ett bad, stänga av allt och dra ut kontakter. Sen var det bara att lägga sig i badet och plugga. Kändes inte som ens en liten uppoffring. Tycker att fler borde vara med och göra detta. Inte för att det gör så mycket skillnad, men för att visa att man bryr sig om jordens resurser och att våra barnbarnsbarns barnbarn får ett fint och tryggt liv på denna jord.

Jadda jada jada... Nu ska jag fortsätta mysa i soffan med tända ljus och kolla på film. Det blir Remember me med den där killen från Twilight-filmerna som alla tycker är så snygg. Upp till bevis, pojkyngel!

Jag och Alexian har bara tagit det lugnt idag. Vi vaknade, slappade i soffan, lyssnade på musik, städade, tvättade lite. En slapp fixardag, helt enkelt. Nu sitter han och petar i lunchen framför TV:n och sen ska vi ner 2 meter till bion för att se Gnomeo och Julia i 3D. Jag hoppas att han är lika duktig som sist vi var på bio. Då var filmen 40 minuter och nu är det ju en riktig långfilm så vi får se om han pallar sitta still så länge. Tror att 3D-brillorna kommer bli en hit. Jag har berättat att det är magiska glasögon som gör att man kan se filmen. "Oooooh" fick jag som svar.

Efter bion sa vi upp och gräva i vårt förråd på vinden. Måste ta fram alla vårjackor m.m. Börjar bli så varmt och otympligt med alla vinterkläder.

Tycker verkligen om att umgås med Alexian. Han är så rolig. Idag har han till och med lagt trotsen åt sidan och gillat att vi bara tagit det lugnt. I vanliga fall brukar han bli knäpp efter en timme att vi vaknat, men inte idag. Sååå skönt! Flera sådanna dagar i framtiden, tack!

Hoppas ni får en lika mysig dag som oss!

Alla har vi haft en liten teen crush i någon kändis. Sist jag hade det var när jag och Therese bölade till Hanson - I will come to you i hennes flickrum som var fyllt av affischer på de tre bröderna och ett x antal hästar, samt en och annan hundvalp. Men det har nu hänt igen. Jag är så fruktansvärt, hopplöst förälskad i Erik Hassle. Jag blir till och med helt fnittrig av hans töntiga, oranga frisyr. Jag dör av hans röst, hans texter och till och med de intervjuer jag sett på honom. Jag är så pass töntigt förälskad att jag lätt skulle kunna buda på en toffs av hans hår på Tradera.

Det är sjukt töntigt men SJUKT kul att vara sådär fantasiförälskad i någon. Då kan jag stå där på hans konsert, längt fram och skrika och gråta hysteriskt tills hans tar upp mig på scen. Då blir vi tillsammans och lever lyckliga resten av våra liv. Så går det till, vettni.

Här har vi en bild på oss också. Visst är vi söta?

 

HAHAHAHHAHA JAG ÄR SÅ STÖRT GRYM PÅ PHOTOSHOP...

...och en aning creepy.

Jag kommer hamna på Erik Hassles stalker-lista.

Det är inte mycket här i världen som jag inte förstår. Eller åtminstone kan förstå hur någon tänker. Men om det är något som är helt omöjligt för mig att förstå är det hur man kan skita i sina barn. Ni vet när man tänker på att rymden är oändlig? Ni vet den känslan av psykos man får när tankarna blir för omtumlande och man håller på att flippa ur för att man inte fattar? SÅ känns det för mig när jag försöker förstå mig på folk som skiter i sina barn. Hur kan man inte göra ALLT för sina barn?

Jag skulle kunna springa på brutna ben, prata utan en röst, bära honom utan armar och jag slår vad om att när jag dör så kommer mitt hjärta fortfarande slå för Alexian. Det finns ingen gräns för hur mycket jag gör för min son. Så jag FATTAR INTE hur man inte kan göra ALLT? Det skulle inte spela någon roll för mig om jag var deprimerad, psykiskt eller fysiskt sjuk, jag skulle fortfarande göra allt. Jag tror på att mammor kan lyfta bilar för att rädda sina barn, för det skulle jag utan problem kunna.

Kärleken man har till sitt barn är så onaturlig och obeskrivlig. Storheten i kärleken till sitt barn ska kännas överväldigande. Jag sitter till och med nu och känner fysiskt smärta för att jag älskar honom så.

Min son är verkligen mitt allt. Jag kan ha mitt liv på sidan av men det har inget i värde utan Alexian. Så han är verkligen mitt allt.

Så hur kan inte alla föräldrar känna så som jag gör för sina barn? För om man påstår att man älskar sina barn så skiter man inte i dem. Utan ens hjärta stannar varje gång förskolan ringer, ens hjärta exploderar när man hör sitt barns röst och man kan ligga i flera timmar och titta på dem när de sover och vara evigt tacksam för att just den personen kom in i ens liv.

 

I was aiming for the sky
but you kept dragging me down.

So screw you.

Läste massvis med böcker för Alexian tills han tillslut bad mig om att få sova. Ofta det händer. Ville bara vara med honom idag. Kommer sakna honom något fruktansvärt. För nu packar jag nämligen ihop grejer för att spendera torsdag-söndag i Stockholm. Ska ladda mina trasiga batterier hos mina finaste tjejer.

Plugg på tåget och sen är det enbart häng som gäller!

 

Work it harder, make it better.

Do it faster, makes us stronger.